...
Kul leksak va?
Hmmm
Heeelt oskyldig
Lilla Dunder
Här kom jag på Dunder! Han hade slitit av toarullen och hittat sig en ny leksak!
Lite vila efter allt busande
Kattmys
Fulla av liv
Nu var det länge sen ni fick en uppdatering om Blixa och Dunder.
Jag har tyvärr inte fått klappa dem än men skam den som ger sig!
Det märks att kissarna är avslappnade och gjort sig hemmastadda här, det är mycket bus och lek :)
När Dunder hör att jag öppnar kylskåpsdörren kommer han instruttande i köket, sträcker på sig och väntar på sin godbit.
Han kommer fram så att han sitter bara några decimeter ifrån mig, med sina stora, gröna ögon.
Såhär i jultider köper jag hem stora lass av apelsiner, det är ju så underbart gott. De fungerar nu också som fotbollar för mina kära inneboende :)
Det är kanske dags att tänka på vad de ska få i julklapp, något ätbart skulle nog passa fint, speciellt för Dunder som stoppar i sig precis allt! En dag kom jag på honom med att äta upp mina champinjoner som jag lämnat en kort stund på köksbordet... Han har stor aptit den karln ;)
Jag fortsätter att njuta av deras sällskap och deras busiga sätt.
Jag har tyvärr inte fått klappa dem än men skam den som ger sig!
Det märks att kissarna är avslappnade och gjort sig hemmastadda här, det är mycket bus och lek :)
När Dunder hör att jag öppnar kylskåpsdörren kommer han instruttande i köket, sträcker på sig och väntar på sin godbit.
Han kommer fram så att han sitter bara några decimeter ifrån mig, med sina stora, gröna ögon.
Såhär i jultider köper jag hem stora lass av apelsiner, det är ju så underbart gott. De fungerar nu också som fotbollar för mina kära inneboende :)
Det är kanske dags att tänka på vad de ska få i julklapp, något ätbart skulle nog passa fint, speciellt för Dunder som stoppar i sig precis allt! En dag kom jag på honom med att äta upp mina champinjoner som jag lämnat en kort stund på köksbordet... Han har stor aptit den karln ;)
Jag fortsätter att njuta av deras sällskap och deras busiga sätt.
Nya upptäckter och upptåg.
Vissa älskar det. Andra hatar det.
Blixa och Dunder har varit helt omedvetande om dess existens. Tills idag.
Jag pratar förstås om snön!
För några veckor sedan fick jag hjälp av djurambulansen att näta in min balkong.
Enligt lag måste en balkong vara inglasad eller nätad om du bor högre upp än fem meter.
Eftersom jag bor två våningar upp och jag är ett "vädringsfreak" så nätade jag självklart in balkongen.
Ett bord står nära räcket så där sitter de kära katterna och har koll på gårdens barn, hundar och sopbilen.
Men idag hände något nytt. Jag kom hem från jobbet tidigt på morgonen, öppnade balkongdörren och släppte ut katterna.
Dunder gick ut först, helt omedveten om att balkonggolvet nu var vitt. Han börjar sprätta med benen åt alla olika håll, försöker hoppa runt i hopp om att det där kalla, hemska vita skulle vara borta en meter bort.
Det var otroligt underhållande att kolla på dem.
De verkar inte uppskatta snön, men de vänjer sig nog :)
Jag har fortfarande inte fått klappa de små liven men Blixa kommer mer och mer ut ur sitt skal, men vid snabba rörelser kutar de fortfarande iväg, men de kommer fram snabbt igen.
Små, små steg framåt!
Sedan en tid tillbaka droppar kranen i badkaret, packningen måste bytas men jag har skjutit det lite på tiden. Hur som helst, efter en lång natt på jobbet kommer jag hem. Ser inte till katterna, kastar av mig ytterkläderna och in på toaletten för att borsta tänderna. Sängen lockade på mig.
Helt plötsligt ser jag något i ögonvrån, blir lite rädd ett tag. Vänder mig sakta om (Om jag skulle behöva övermanna en inbrottstjuv eller seriemördare ;) Men nej, där sitter Dunder på badkarskanten med huvudet under kranen. Han sitter helt stilla och tittar in i väggen samtidigt som det droppar vatten i huvudet på honom.
Han vänder lite förvånat på huvudet och tittar tillbaka på mig. Det verkar som att han tänker:
"Vad f_n glor du på?"
Nu är Blixa och Dunder ofta i badkaret, "småduschar" och försöker fånga upp vattendropparna med tungan.
Det var det senaste från oss :)
Blixa och Dunder har varit helt omedvetande om dess existens. Tills idag.
Jag pratar förstås om snön!
För några veckor sedan fick jag hjälp av djurambulansen att näta in min balkong.
Enligt lag måste en balkong vara inglasad eller nätad om du bor högre upp än fem meter.
Eftersom jag bor två våningar upp och jag är ett "vädringsfreak" så nätade jag självklart in balkongen.
Ett bord står nära räcket så där sitter de kära katterna och har koll på gårdens barn, hundar och sopbilen.
Men idag hände något nytt. Jag kom hem från jobbet tidigt på morgonen, öppnade balkongdörren och släppte ut katterna.
Dunder gick ut först, helt omedveten om att balkonggolvet nu var vitt. Han börjar sprätta med benen åt alla olika håll, försöker hoppa runt i hopp om att det där kalla, hemska vita skulle vara borta en meter bort.
Det var otroligt underhållande att kolla på dem.
De verkar inte uppskatta snön, men de vänjer sig nog :)
Jag har fortfarande inte fått klappa de små liven men Blixa kommer mer och mer ut ur sitt skal, men vid snabba rörelser kutar de fortfarande iväg, men de kommer fram snabbt igen.
Små, små steg framåt!
Sedan en tid tillbaka droppar kranen i badkaret, packningen måste bytas men jag har skjutit det lite på tiden. Hur som helst, efter en lång natt på jobbet kommer jag hem. Ser inte till katterna, kastar av mig ytterkläderna och in på toaletten för att borsta tänderna. Sängen lockade på mig.
Helt plötsligt ser jag något i ögonvrån, blir lite rädd ett tag. Vänder mig sakta om (Om jag skulle behöva övermanna en inbrottstjuv eller seriemördare ;) Men nej, där sitter Dunder på badkarskanten med huvudet under kranen. Han sitter helt stilla och tittar in i väggen samtidigt som det droppar vatten i huvudet på honom.
Han vänder lite förvånat på huvudet och tittar tillbaka på mig. Det verkar som att han tänker:
"Vad f_n glor du på?"
Nu är Blixa och Dunder ofta i badkaret, "småduschar" och försöker fånga upp vattendropparna med tungan.
Det var det senaste från oss :)
Älskade Dunder och Blixa!
Hej!
Det här är en sida där jag kommer berätta mer om mina fosterkatter Dunder och Blixa.
Jag har jobbat som volontär på djurskyddet Hitta katten i Enköping sedan april 2010.
Jag bestämde mig för att vara stödhem åt två skygga syskon; Dunder och Blixa.
De flyttade hem till mig 2:a september.
När jag skulle hämta de på katthemmet greps de av panik, de klättrade på väggarna och flög upp i taket. Jag hann tänka: "Vad har jag gett mig in på?"
Väl inne i transportburarna blev de lugna, de var givetvis rädda och chockade över vad sjutton det var som hände.
Dunder och Blixa hade bott på katthemmet ett år innan de kom till mig. De ville inte bli klappade och var inte vana vid att bli hanterade.
Väl hemma dukade jag upp mat, vatten och kattlåda inne i mitt sovrum. Jag släppte ut dem och stängde sovrumsdörren så att de kunde få vara ifred en stund.
Det tog nästan två dagar sen kom Dunder fram :)
Han gömde sig bakom en kartong, men han var ju framme!
Ytterligare två dagar senare kom Blixa fram och såg sig omkring.
Hon upptäckte en stor svart sak som stod på ett bord. Nyfiken tog hon sig en närmare titt.
Hon var helt betagen av människor som gick fram och tillbaka i rutan. En tjej gick dock ur bild.
Var tog hon vägen??
Det har gått snart nio veckor sedan dessa underbara katter kom hem till mig, och jag bara njuter.
Det är små steg framåt, inget steg bakåt än så länge!
Blixa har varit den som varit mest blyg men hon håller på att blomma ut.
För några veckor sedan kröp Dunder upp i min säng när jag låg och läste. Han luktade lite på mig sen la han sig bredvid mina ben och gjorde sig ren och fin och la sig till rätta.
Jag vågade knappt andas, än mindre röra mig på en halvtimme.
Även Blixa har varit framme och uppe i sängen, hon har till och med kommit ända fram till ansiktet för att lukta på mig. Hon älskar sängen, jag misstänker att hon nu ser det som sin säng, som jag lånar ibland.
Dessa två kissar är beroende av varandra, de är syskon och ska absolut inte säras på när de väl ska flytta till ett permanent hem.
Tyvärr har de inte låtit mig klappa dem än, men med de framsteg de gjort är jag säker på att de i framtiden kommer vilja ha mycket gos och kärlek.
Följ med mig, Blixa och Dunder på nya äventyr :)
Det här är en sida där jag kommer berätta mer om mina fosterkatter Dunder och Blixa.
Jag har jobbat som volontär på djurskyddet Hitta katten i Enköping sedan april 2010.
Jag bestämde mig för att vara stödhem åt två skygga syskon; Dunder och Blixa.
De flyttade hem till mig 2:a september.
När jag skulle hämta de på katthemmet greps de av panik, de klättrade på väggarna och flög upp i taket. Jag hann tänka: "Vad har jag gett mig in på?"
Väl inne i transportburarna blev de lugna, de var givetvis rädda och chockade över vad sjutton det var som hände.
Dunder och Blixa hade bott på katthemmet ett år innan de kom till mig. De ville inte bli klappade och var inte vana vid att bli hanterade.
Väl hemma dukade jag upp mat, vatten och kattlåda inne i mitt sovrum. Jag släppte ut dem och stängde sovrumsdörren så att de kunde få vara ifred en stund.
Det tog nästan två dagar sen kom Dunder fram :)
Han gömde sig bakom en kartong, men han var ju framme!
Ytterligare två dagar senare kom Blixa fram och såg sig omkring.
Hon upptäckte en stor svart sak som stod på ett bord. Nyfiken tog hon sig en närmare titt.
Hon var helt betagen av människor som gick fram och tillbaka i rutan. En tjej gick dock ur bild.
Var tog hon vägen??
Det har gått snart nio veckor sedan dessa underbara katter kom hem till mig, och jag bara njuter.
Det är små steg framåt, inget steg bakåt än så länge!
Blixa har varit den som varit mest blyg men hon håller på att blomma ut.
För några veckor sedan kröp Dunder upp i min säng när jag låg och läste. Han luktade lite på mig sen la han sig bredvid mina ben och gjorde sig ren och fin och la sig till rätta.
Jag vågade knappt andas, än mindre röra mig på en halvtimme.
Även Blixa har varit framme och uppe i sängen, hon har till och med kommit ända fram till ansiktet för att lukta på mig. Hon älskar sängen, jag misstänker att hon nu ser det som sin säng, som jag lånar ibland.
Dessa två kissar är beroende av varandra, de är syskon och ska absolut inte säras på när de väl ska flytta till ett permanent hem.
Tyvärr har de inte låtit mig klappa dem än, men med de framsteg de gjort är jag säker på att de i framtiden kommer vilja ha mycket gos och kärlek.
Följ med mig, Blixa och Dunder på nya äventyr :)
